"I samma stund som mannen försynt, nästan ängsligt steg in på hennes kontor - den var den 5 januari 2019 - visste maître Susane att hon hade träffat honom förut, en dag för länge sedan, och minnet av platsen där det skedde drabbade henne så skarpt, så häftigt att det kändes som ett våldsamt slag rätt i pannan. Huvudet for bakåt en aning, så att hon inte omedelbart kunde svara på besökarens goddag, som han mumlade fram med besvärad röst, och förlägenheten dem emellan dröjde sig kvar även sedan maître Susane hade samlat sig och hälsat vänligt på honom, leende, hjärtlig och lugnande, som hon satte en ära i att vara från första stund, vem som än sökte henne på kontoret. Två gånger gned hon sig ofrivilligt i pannan i tron att där fanns ett hemligt sår, men sedan tänkte hon inte vidare på saken."Från sidan 5 i Min är hämnden av Marie NDiaye
astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser, Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR
