"Henrik hade suttit med sitt glas och berättat historier. Svetten hade sipprat över pannan som den brukade när han hade glas och historier för sig. Han hade varit hut i världen, Henrik - där det hände något. När han berättade om den tiden, var det som om han glömde den skevklämda axeln han vanligen försökte dölja under tröjan. De andra karlarna satt med skrivande ben och överkroppen tungt över bordet. Henrik satt alltid framåtlutad med den fördärvade axeln hängande, som var han en vingskjuten skarv. Det underliga och skrämmande med Henriks öve rkropp var ändå inte den fördärvade skuldran. Den vältrade sig väldigt under kläderna. Näven och armen var en enda buntav trotsiga muskler i rastlös rörelse. Men på vänstra sidan hängde axrln och armen underutvecklade och passiva och var ett hån mot Henriks hela väsen."Från sidan 13 i Huset med den blinda glasverandan av Herbjørg Wassmo
En smakebit på søndag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
