"Kvinnan vid relingen rev bort en flik av sårskorpan som täckte det runda såret. En droppe mörkrött blod steg upp som en ilsken protest mot den omilda behandlingen och hon förde armen mot munnen och sög. Den bittersöta smaken av järn förde henne tillbaka till barndomen i Polen då sönderskrapade knän och armar var en del av leken. Det var en tid som vittrat bort, precis som landet som låg härjat och ödelagt på
andra sidan havet, och hon visste att hon aldrig skulle återvända hem."
Set Mattsson, Ondskans pris
sidan 7
Fler smakebitar finns HÄR hos Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
andra sidan havet, och hon visste att hon aldrig skulle återvända hem."
Set Mattsson, Ondskans pris
sidan 7
Fler smakebitar finns HÄR hos Mari på bokbloggen Flukten fra virkeligheten.